Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm´]
verb skakade skakat
skak·ar●rubba ur invanda föreställningar
ofta på ett fruktbart sätt
psykol.regissören ville skaka om publiken och få den att tänka självskaka om ngnsedan 1911Subst.:omskakande,
vbid2-890040omskakning